John Nilsson med hustrun Adina. Fotograf okänd.

Berättelser

Vid Nilssons bodde under förra hälften av 1900-talet ända in på 1960-talet John Nilsson och hans hustru Adina. De hade elva barn. Som barn var det roligt att hälsa på vid Nilssons, de var alltid snälla mot oss barn.

John gick bortikring och “snickade” och snickeriet tog över alltmer. John brukade också gården, men efterhand som barnen växte upp fick de alltmer ta över brukningen, eftersom Johns tid till stor del gick åt till “snicking”.

Nedanför huset mot nordväst låg ladugården med lada, vagnslider och snickarverkstad. Här byggde John båtar, vättersnipor, och gjorde andra snickeriarbeten.  Ibland byggde han båtarna ihop med sin svåger Johan Hammar Karlsson, också boende i Svanhult. Johan stod då för beställningarna, och båtarna byggdes hos honom. Johan svarade också för att båtarna fraktades iväg till beställaren. För det mesta fraktades de till Forsvik av Johan och Alfred. Då användes häst. Från Forsvik fraktades de vidare vattenvägen till Vänern eller Vättern.

På gården fanns 2-3 kor, höns, gris, oxe och får. Åkrarna brukades och hagar betades. John var den siste i Svanhult som hade oxe, troligen till början på 1950-talet. Nilssons slog också ängarna nedanför huset ner mot sjön. De odlade också säd. Tröskningen skedde med hjälp av oxen i en vandring på baksidan av ladugården. John lärde sig sedan att sköta en stor Forsvikare med kulmotor, som måste värmas innan den kunde startas. Den användes sedan vid tröskningen på logarna i hela Svanhult. John, som var motorskötare, gick då runt på gårdarna och såg till motorn och värmde kulan med blåslampa.

Johns snickarkunnande var en stor tillgång. Kunnandet hade gått i arv i generationer. Han hade i omgångar utfört arbeten på sockenstugan och ålderdomshemmet i Undenäs. I mitten av 1930-talet fick John arbete vid Bröderna Svenssons båtvarv i Karlsborg. Veckopendlandet fortsatte fram till pensioneringen i slutet av 1940-talet. Under tiden fick hemmet skötas av mor Adina och hemmavarande barn. Då John jobbade i Karlsborg, fick han på lördagarna ofta åka med Evert Andersson i Nolgården hem. John var då onykter ibland. En gång sa Evert då till honom: "Ska vi hämta en släde och köra hem dig på?" Då svara John: "Gör inga besvär för min skull" och så gick han hem från Karlsborg.

Adinas syster Fina bodde tidvis hos Nilssons och hjälpte till där. Det berättades i bygden att Fina en gång tyckte att det var ett alltför litet fönster på Nilssons ladugård, så det var så mörkt därinne. Hon tyckte att John, som var snickare, kunde göra ett större fönster, men det blev inget gjort. Då gav Fina honom pengar till ett nytt, större fönster. Då bytte John ut fönstret till ett annat, lika litet!

När de hade gjort sig av med korna gick John till mjölkbönder i byn hämtade mjölk i en liten "mjölkkruka" med lock. På hemvägen var han ibland väldigt glad och slängde med mjölkflaskan i takt med stegen, så att mjölken skvätte ut. Hustrun Adina var nog inte så glad, när han kom hem med en nästan tom mjölkkruka.

John hade båt i egen hamn på fastigheten. Han hann inte att fiska och dessutom var han "sjörädder", så han ville inte gärna ut på sjön. Däremot fiskade några av barnen. Inte heller jagade han.