Kalle Larsson i sin ungdom. Fotograf okänd.

Berättelser

I mitten på 1920-talet tog sonen Karl över. Han kallades allmänt för Kalle. Han brukade gården och körde i skogen med sin häst. Hästen användes också då Kalle hjälpte grannarna med slåtter, potatissättning etc. Han deltog också med att gräva ner kablar, bl a vid byggnationen i Norra Skogen i Karlsborg. Dessutom kolade han i kolmilor i skogen öster om gården. Kolningen där pågick ända in på 1940-talet. Kolbottnar och stenar efter kolarkojans spis kan ännu ses utmed stigen till Lillesjön. Larssons slog också ängarna ner mot sjön, längst i branten med ekar nedanför Västergärdet. Ängsslåttern upphörde här1948. Vid Larssons bodde under en tid ett fattighjon med det föga smickrande öknamnet "Bröd-Tjata".

Kalle Larsson restaurerade bostadshuset 1938 och byggde 10 år senare på huset med en övervåning. Utmed bygatan stod gårdens gamla, timrade, gråa ladugård från 1800-talet. Den brann ner i en förödande vådabrand 1949. En ny, betydligt större och modernare ladugård uppfördes därefter. Kalle blev därmed den bonde i byn, som hade plats för flest djur i ladugården, 7-8 kor, en häst samt grisar och höns. Förutom nuvarande byggnader på gården fanns då också en vedbod mellan ladugårdens södra gavel och bostadshuset. Larssons skickade på 1950-talet mjölk till mejeriet. Mjölken hälldes i stora "mjölkkrukor", som ställdes på Larssons egna mjölkbord vid landsvägen. En mjölkbil hämtade mjölken varje vardag.

Karl var speleman och spelade då dragspel. Han kallades då Kalle Glader. Han spelade bland annat vid en dansbana nedanför Lilla åkern mellan Svanhults äng och Ringa i Svanhult. Då satt han på en stor sten och spelade.
 

Kalle Larsson vid sin fina häst. Pojken är Tomas Törner. Fotograf okänd.