Berättelser

Jakob var skomakare. Han kallades därför Skomakar-Jakob. Han bodde i det södra huset vid Sörgården. Han hade en liten skomakarverkstad i ett litet hus strax söder om bostadshuset i skogskanten, där "Lommen" sedan fick bo.

Jakobs hustru kallades Kristin. Jakob och Kristin läste mycket och klippte ut följetonger ur tidningar, som de sedan buntade och samlade i nästan som en bok. De hade mycket böcker, bl a äventyrsböcker och böcker om andra länder. De läste böcker flitigt.

Jakob Andersson med hustru Kristin. Fotograf okänd.

Jakob och Kristins barn utvandrade till Amerika. Till en början kom breven från dem ganska regelbundet. Ibland skickade de någon dollar, vilket var till stor glädje för Kristin. Så måningom upphörde breven helt. De kom aldrig hem igen och hälsade på. En son omkom i krig. Kunskapen om de övriga barnens vidare öden gick förlorad. (Karin Andersson, Svanhult, muntligt 1994)

Jakob var lite släkt med Johans. Jakob var rätt kraftig, ståtlig och snygg samt hade “muntasch”. Han ville gärna vara uppklädd och festade ihop med Elias Persson i Skeppshult. Bertils far Erik i Solbacken var också ofta på ledig tid hos Jakob.

Jakob var en sträng och barsk herre, svår att göra till lags. Det märkte dock aldrig Bertil i Solbacken. Han var en av de få som fick låna böcker av honom.(Bertil Johansson, muntligt 1992)

Jakob tillverkade och lagade skor emellanåt, vilket tog mycket tid. Skorna blev hårda och trånga, varför folk ofta istället gick till skomakaren i Knäppa (mellan Igelstad och Havsmon). Han gjorde mjukare skor. Jakob tillverkade läderskor samt halvsulade. Han gjorde också läderstövlar (gummistövlar fanns inte). Jakob hade en särskild skomakarverkstad i ett litet hus strax söder om bostadshuset. Bertil var ofta där med trasiga skor, som skulle lagas. Skorna måste då vara ordentligt rengjorda. Det gällde också att vara artig, då gick det bra. Man måste knacka på dörren (ovanligt annars i bygden). När man talade med honom fick man inte säga Du, utan istället skulle man säga "Farbror Jakob" .Så måste man fråga om “farbror vill vara snäll och laga mina skor”. 

Det var nätt och jämnt att Larssons fick laga skor hos Jakob, för en gång hade en av Larssons pojkar kommit dit och sagt: "Nu kommer jag med ett par skor, som jag vill ha lagade." Då sa Jakob, att det var lika bra att han tog dom med sig hem igen. Så pojken måste ta med sig skorna olagade hem igen. .

Jakob fiskade mycket, bl a hade han nät. Kristin var då med och rodde. Han skällde då på henne att hon skulle ro käppa-rakt. Om inte blev det riktiga utskällningar. I synnerhet när det gällde att sätta och ta upp nät lär han ha varit krävande. Endast Kristin kunde då ro på ett nöjaktigt sätt. (Karin Andersson, Svanhult, muntligt 1994) Båten hade de i Naten. (Bertil Johansson, muntligt 1992)

Skomakar-Jakob hade en ko, som ganska ofta fick beta på åkern vid Solbacken. Betet hos Jakob räckte inte till, när han inte längre fick ha kon på skogen. (Bertil Johansson, Svanhult, muntligt 1995)

Jakob fiskade mycket, bl a hade han nät. Kristin fick då vara med på sjön. Båten hade de i Naten. Dit gick det en väl upptrampad stig. Båda två läste mycket. De klippte också ur följetonger, som de samlade i nästan som en bok. De hade mycket böcker, bl a äventyrsböcker och böcker om andra länder. Bertil fick låna och läsa deras böcker, för han “var rädd om dom”.

Efter Jakobs död hade Kristin det knalt när varken skomakeri eller fiske gav något tillskott.