När Sten dog år 1683 stämde mågen Arvid Andersson i Undenebotten, Tived, samt svärdottern Karin Nilsdotter i Hult sin svärmoder och svågrarna i Svanvik om arv.
På tinget i Valla den 6 december 1659 uppvisade Steen Haraldsson en skrift, utgiven av kaptenslöjtnanten Hans Balthazar, vilken förmälde att Steen utspisat artillerifolket på 46 personer med två måltider samt 10 kannor öl. Steen hade också bistått med l/2 lass hö och 1/2 tunna havre åt hästarna. Därför begärde Sten Haraldsson ersättning av kronan. Av detta kan utläsas hur en dåtida bonde kunde bli drabbad av ett mer eller mindre våldgästande från överheten och militären.
Ett mål av udda slag kom upp i häradsrätten i Valla 1672, nämligen att Steen Haraldsson i Svanvik anförde klagomål mot Lars i Tolsjöhult och Christoffer i Lövåsen, för att de spritt ut 1ögnen att Steen " sig i rackareämbetet inmängt" (en rackare var den person i trakten som hade funktionen att avliva hästar och hundar samt att ta hand om deras hudar. Det var ett arbete av ytterst lågt anseende).
Levde åtminstone 1653 i Svanvik, Undenäs (R).
Kom för Rätten Lars Månsson, fogde på Forsvik, kände sig fullmäktig för Joen och Måns Haraldssöner i Perstorp Blackestigen och Rafvill Haraldssons arvingar, samt för Joen Larsson i Grönehult, Olof i Lägeby, Sven i Torserud, Joen Larsson i Ekenäs och Jöns i Boovik. Att avhända all deras arvejord i halva Svanvika gård i Undenäs Gäld. Till deras svåger och hustrus broder och rätte frände Steen Haraldsson. (Vadsbo dombok 25-26 feb 1653).
Levde åtminstone från 1641 till 1688 i Svanvik, Undenäs (R).
De tre gårdarna Skagers-, Isacka- och Haraldsgården låg troligen fortfarande under en hand tills de delades upp på Stens söner.