Berättelser

Vidar var bosatt i Norge, men bodde tidvis  i Svanhults äng.

Bertil Johansson och Vidar var mycket ihop som barn, bl a åkte de skidor och hade gjort ett skidhopp i närheten av Ringa i Svanhult. Där åkte också Erik, Karl Larsson och Evert Andersson. Vidar var en hejare på att åka skidor och klarade hoppet.

Bertil i Solbacken var en gång ute och åkte med sin fars träspark med långa medar. Han åkte tillsammans med Vidari Tryggabackarna. Vidar råkade tappa sparken. Den åkte självt ut i terrängen mot en sten och en med gick av. De var rädda att gå hem till Bertils far och trodde de skulle få stryk. Först sent på kvällen vågade Bertil gå hem. Men det hände inte så mycket, precis som annars då de gjort något dumt. Sparkarna var hemmagjorda. De hade ett rakt ryggstöd, vilket gjorde att man slog i benen i det då man åkte. De var gjorda av trä, även medarna. Men medarna var skodda med en järnskena under. Sitsen utgjordes av en låda med lock, på vilket man satt. Sparkarna var stela och medarna oböjliga. Det var därför svårt att svänga, då fick man istället skrapa med fötterna. Vägarna hade då bra slädföre, och medarna skar inte så lätt igenom, även om det var lite mjukt. (Bertil Johansson 1992-1995, Karin Andersson 1993-1995)