Berättelser:

Jan Petter Karlsson gick i Svanhult alltid under namnet Låsa-Petter. Han var eventuellt släkt med folk i Kättefallet, Tived. När Låsa-Petter kom till Svanhult, bodde han först i Klämman under Granvik vid Svanhult. Hans dåvarande fru hade tidigare varit gift med en man vid namn Erik Nilsson Lås, Hon kallades därför troligen "Låsa-Johanna". Kanske en förklaring till namnet Låsa-Petter.

Petter hade varit med i ett mord vid Brittbäcken (Stenbäcken) mellan Granhamn och Sannerud. En kamrat till honom lurade och övertalade honom att vara med och stena en kamratens hustru där i ett svartsjukedrama. Kvinnan ville skilja sig från sin make. De bodde i Kättefallet. Kvinnan skulle gå och prata med prästen i Häggeboda för att ta ut skilsmässa. På vägen dit försökte hennes make och Petter att mota henne. Det var enligt Petter inte meningen att de skulle döda henne. Vid rättegång blev Petter dömd till 10 års fängelse för dråp. Han satt sedan ett par år i fängelse i Malmö, i mörker de första 14 dagarna, då han bara fick vatten och bröd. På fängelset fick han också vara med och se på halshuggningar. Han blev fri i samband med kungabyte (Oskar II:s död) och blev då försonad och utsläppt. Låsa-Petter var mycket fridfull och ångrade allt. Så fort fängelsetiden kom på tal efteråt grät han. Kvinnans make fick livstids fängelse, men straffet lindrades till 20 år. Han dog dock i fängelset. Han var avlägsen släkting till Emil i Kättefallet.

Låsa-Petter blev änkling och gifte sig sedan med Anna, som kom att kallas Låsa-Anna. De flyttade troligen omkring 1910 från Klämman till backstugan Låses öster om landsvägen i Svanhult. Det var en liten timrad stuga på ett rum. Fönstren var två med små fyrkantiga rutor. Ytterdörren ledde in till en förstuga, som var liten på grund av att murstocken tog mesta utrymmet. På innerdörren fanns inget lås utan Petter hade satt på läderlappar på kanten för att den skulle stå igen.

Låsa-Petter och Låsa-Anna

Möbler i rummet i deras stuga var en soffa innanför dörren, för övrigt ett litet bord och en lång säng. De fick klara sig med en öppen spis. Anna satt alltid Anna vid spisen, när hon lagade mat. De åt sin mat vid spisen också.

Låsa-Petter och Låsa-Anna levde i smått och hade inga egna djur. Mjölk fick de hos grannarna. Ved tog de på kronans skog. Petter gick mycket i skogen och metade i småsjöarna. Han hade troligen ingen båt och jagade inte.

Bertils mor Albertina i Solbacken bakade ibland åt Anna och Petter. Albertina fick då ved till bakugnen samt 25 öre för baket. Pengarna lade Petter på bordet, och det var aldrig diskussion om det skulle vara mer eller mindre.

Petter hade fullt upp med att göra kvastar och småviskor av björkris och kråkris. Småviskorna användes till att sopa aska vid spisen. Vid tillverkningen använde han aldrig ståltråd utan istället vidjor. När det blev sommar, så gick Petter till skogen och letade kråkris och plockade kvistar. Han repade sedan bort löv m m och bredde ut det i en solig backe. De kallades för "bresslor". Därefter fick de torka en del och sedan slog han det mot en träknabbe (kubb), så att blad m m försvann. Därefter gjorde han små vidjor, som fick torka ytterligare. Låsa-Petter gjorde kvastar av kråkriset. Ibland satte han träskaft på kvastarna, men vanligen inte. Han satt ute på backen utanför huset och knöt ihop borstarna.

Kvastar m m såldes på torgdagar i Forsvik, en till två gånger per månad. Petter lastade då en kärra full och gick med den till torget i Forsvik, där han mestadels gjorde affärer.  Låsa-Anna fick oftast dra kärran. Första dagen gick de till Marsa (nära Björklångens sydspets), där de övernattade. Nästa dag gick de vidare till Forsvik, där kvastarna och viskorna såldes på torget. Också på hemvägen övernattade de ibland i Marsa. Under vandringarna till Forsvik bytte Låsa-Petter till sig fickur i Marsa, som han hade med sig tillbaka hem till Svanhult. Fickuren drogs med nyckel.  Tillbaka hem hade de klockor med sig, bl a fickur, som drogs med nyckel. Bertil Johansson minns särskilt en gång, då Låsa-Petter var så viktig, för att han hade fått tag i ett så stort fickur. Han sparade lite på fickur, men hade inte så många. Han bytte bort dem.  De besökte också marknaden i Överby, Undenäs, som var två gånger per år, vår och höst.

Petter var händig och gjorde en hel del annat också, såsom att laga bunkar genom förtenning och laga skor. Bertil Johansson kom ihåg att han fick gå dit och hämta plåtbunkar, som Låsa-Petter hade lagat med tenn. Vad gäller skolagning kunde Petter sula skor, sätta lappar på skor samt spika på läder på slitna träskobottnar. Träskor var vanliga då. Han gjorde också en del andra småtjänster. De plockade också en hel del bär och sålde.

Låsa-Petter var en bra, rejäl, trevlig och snäll gubbe och mycket för barn. Han var till växten liten och kort. Han skämtade alltid. Bertil Johansson var som barn ofta hos honom. Han var då ofta med honom ute i skogen eller fiskade i småsjöarna. Bertils mor Albertina i Solbacken bakade åt Låsa-Petter och Låsa-Anna.

Låsa-Petter bodde sista tiden på ålderdomshemmet i Undenäs samtidigt som Bertil Johansson i Solbacken gick och läste år 1922. Bertils mor sa då åt honom att hälsa på Låsa-Petter och det gjorde han gärna. Låsa-Petter var klar i huvudet och redig. Ålderdomshemmet var skröpligt och eländigt. På väggarna var panel. Den var inte torr utan klibbade, så den gick ju inte att hålla ren. Gemensam toalett och gemensamt tvättrum med runda hoar och kallvattenkranar.